Vilket tålamod du har Saga. Ofta ser vi dig ramla och ibland slår du dig. Men snabbt kämpar du dig upp igen och det är inte ofta du blir ledsen för att du slagit dig. Det ska göra riktigt ont för att du ska vilja bli tröstad.
Ofta ser vi dig stå och se på när syrran och andra barn springer till sandlådan, gungorna, skogen, lilla huset eller studsmattan och det är som att du vet att du kan aldrig komma först dit ändå så du tar dig dit i din takt, i lugn takt. Väl framme är det ofta du får stå och vänta på din tur och du gör det oftast utan att klaga.
Varje gång jag ser detta så skär det i mammahjärtat. Ibland känns det som att jag handlöst bara står och ser på. Jag önskar så att du också en dag får komma först fram och slippa stå i kö för en gångs skull.
Jag är så tacksam för att du är en sån glad och tålmodig liten tjej. Men den dagen du inte längre kommer att ha tålamod eller inte längre tänker komma sist kommer jag att förstå dig.
Hej Linda!
SvaraRaderaEmma Hagelin som skriver...hoppas du kommer ihåg mig?! Läste ju med Emanuel i Uppsala...
Vilka fina döttrar ni har!! Väldigt lik far sin må jag säga! =) Men tråkigt att läsa om Sagas sjukdom...man vet inte riktigt vad man ska skriva...så ortättvist att små oskyldiga barn ska bli sjuka, när de har hela livet framför sig...
Hon verkar vara en stark och glad tjej lilla söta Saga! Ja storasyster också så klart! =)
HIttade hit via Tullans blogg.
Hälsa Emanuel så mycket!
Kram Emma
Jisses, vad jag känner igen mig, Linda!! Du ger uttryck för de exakta känslorna man får vid sådana tillfällen! Tyvärr blir de bara fler och fler ju större barnen blir och skillnaderna blir större och större... Men i nästa sekund så känner jag också den enormt stora stora kärleken till mina barn "som inte är som alla andra" och den kärleken kan gå genom eld och vatten!
SvaraRaderaKram på er allesammans!