Under sommaren så har det varit så många incidenter som visat att Saga har en sjukdom. Det har blivit så tydligt bara på de senaste månaderna. Som att det sa pang och nu är det här. Jag har sett det gång på gång och kan inte förneka att nu märker även barn att det är "någonting" med Saga.
Klyftan mellan henne och "normala" barn har börjat bli en glipa. En glipa som bara kommer att bli större och större och till slut bli ett stort gap.
Ett gap som jag redan fasar för. Det finns ju värre ord än usch som jag skulle vilja uttrycka, men jag använder det ändå, för att försöka beskriva ett sorgset mammahjärta som önskar sitt barn det som dom flesta andra har och får.
Något som gör det lite mer komplicerat med Saga och hennes sjukdom är att det finns inget tydligt "tecken" som visar det här "någonting" och det gör att det är svårare för både vuxna och barn att fråga och prata om henne på det sätt jag skulle önska att man pratade med oss om Saga. Alltså som vanligt, som man pratar om barn, men kanske frågorna ser annorlunda ut!?
Kanske detta inlägg kan visa på att vi vill att man frågar och pratar med oss om Saga. Om man går och undrar över något förstås eller bara är nyfiken!! Tystnaden är värre än att man ställer en "konstig" fråga.
/Mamma L och Pappa E
Vad är egentligen en nyhet?
1 år sedan