Hoppetossa

Lillgumman har gått och blivit lite för tuff! När det gäller sin egen säkerhet i alla fall. Saga har nämligen blivit en hejare på att hoppa jämfota! Vi som trodde att trots så mycket hård träning och vilja skulle det nog aldrig bli av. Men envis som hon är så lyfter numera båda fötterna från marken när hon anstränger sig ordentligt och hon älskar det. Jag tror hon älskar bara känslan av att bemästra något som hon bestämt sig för att klara av!

Men själva uppfattningen för vart man kan och inte kan hoppa är inte självklar alla gånger. Det händer rätt ofta nu när vi går ner till källaren att Saga ställer sig redo för ett hopp mitt i trappen och säger:

-"boppa"! (hoppa)

Gissa om man blir rädd. Nog för att det är bra att testa sina gränser ibland. Det är ju på sätt och vis den viljan som gjort att Saga utvecklats så pass mycket och är där hon är idag men här går gränsen för mamma och pappa...
Det har som tur är inte hänt någon olycka hittills och vi hoppas att det inte kommer att ske någon heller. Så vi fortsätter att hålla extra koll på lilltuffingen!

Jag blev som sagt inspirerad...

... när jag var hos logopeden sist.

Det vi kom fram till var att vi hade en mängd bilder som låg i en hög som kändes oöverkomlig. Så vi kom fram till att dom måste struktureras upp på något sätt för att vi och Saga ska kunna använda dom.

Tidigare hade Saga en egen PECS-pärm (picture exchange communication system). I korta drag: för att få någonting måste du ge någonting. Ett kommunikationsutbyte med hjälp av bilder helt enkelt. Men Saga har aldrig använt sina bilder på det sättet eftersom hon utan större problem blir förstådd med sitt kroppsspråk och dom ord och tecken hon kan.

Men sett i ett längre perspektiv så vill vi att bilderna ska finnas kvar i hennes liv. Det kan komma en dag då hon kan behöva bilder som kommunikationsmedel. Så jag gjorde en ny pärm där bilderna är inplacerade i grupper som ex. olika matsituationer, i badrummet, uteaktiviteter och inneaktiviteter. Bilderna sitter fast med karborrband och bakom varje bild finns en likadan svartvit bild för att enkelt återplacera borttagen bild.

Dom är överkomliga och kan användas på massor av olika sätt! Nu måste vi bara komma igång med att få med bilderna i vår vardag. Det är vi tyvärr dåliga på måste jag erkänna...

... men jag är riktigt nöjd med resultatet!

En docka i magen

För några veckor sedan kunde vi äntligen berätta att Saga ska bli storasyster! Storasyster M blev helt galen av förtjusning när jag berättade att min mage håller på att växa:

M -Har du en bebis i magen mamma?
L -Ja.

Sen var det jämfotahopp och glädjeskrik hela kvällen från M. Med Saga däremot har det varit lite svårt att förstå hur mycket hon förstår av den glädjande nyheten. Men varje gång vi har pratat om det så har hon svarat samma sak:

L -Vad har mamma i magen Saga?
S -Docka (ja, till och med visat tecknet för docka ibland).

Jag tycker ändå att det är lite intressant och jag vill gärna tro att på något sätt förstår hon. Saga älskar ju att leka med dockor och många gånger frågar vi vuxna henne:

- Vad heter din bebis?

Det bubblar

Det är så härligt! Den senaste tiden, ja kanske det senaste halvåret, har det hänt så mycket med Sagas språk. Hon kan säga nya ord och namn som vi inte "tränat" in genom att nöta dom. Utan vid passande tillfällen tar hon fram dom och vi slutar aldrig att förvånas. Nu uttalar hon inte orden rent och inte alltid tydligt, men vi förstår henne!

Inte nog med det. Det börjar bubbla fram tre-, fyra- ja till och med femordsmeningar! Exempelvis när jag var på dagis och hälsade på hennes avdelning den här veckan så hade fröknarna ställt fram en stol vid Sagas när det var dags för mellis.

Då sa Saga: -min mamma sitta där.

Stora framsteg här!