Älskade M,
du är världens bästa storasyster till Saga. Du har fått en roll jag aldrig kan sätta mig in i, jag har aldrig haft den rollen själv. Jag tänker ofta långt fram i tiden med en fasa över alla människor med fördomar som du ska möta.
Jag är rädd för att du med ord och blickar kommer att bli sårad pga din syster. Jag vet att jag måste förbereda dig på dom mötena, så att du kan möta dom med huvudet högt och gå därifrån ännu starkare. Du ska veta att människor är rädda för det annorlunda och det som dom inte vet någonting om. Något annorlunda som vi aldrig skulle velat vara utan. Men hur ska jag rusta dig inför dessa möten?
Du är Sagas bästa medicin! Din kära lillasyster utvecklas massor bara genom att vara nära dig. Man riktigt ser hur hon koncentrerar sig för att hänga med och hur hon kämpar för att lära sig det du kan. Hon vill alltid kunna vara delaktig i dina lekar! Saga ser upp till dig och älskar dig villkorslöst.
/Mamma
Precis så är de... Som storasyster kan jag säga att vi är viktiga personer i deras liv, kanske den viktigaste?! Mina föräldrar hjälpte mig genom att låta mig vara med, alltid på allt.. Mycket händer kring dessa underbara barn, men att som syskon känna att man är delaktig är viktigt från början. Jag var 2 år när Camilla såg dagens ljus! Det är precis så att folk är rädda för det onormala, men jag har alltid ställt mig frågan vad är normalt??? Kanske får jag aldrig svar.... / Maria
SvaraRaderaHej Maria!
SvaraRaderaNär jag skrev det här så tänkte jag på dig och undrade om du skulle känna igen dig i det jag skrev i inlägget. Det enda jag vet är att jag själv varit rädd för det som är annorlunda och det är utifrån det som min oro kommer ifrån.
MVH /"grannen" Linda
Vi har nog aldrig gjort någon stor affär hemma över att Filip är annorlunda. Både Emilia och Isak har fått vara med på sjukhus, habilitering och dagis/fritids och nu även på skolan. Så dom har hela tiden fått vara med och se hur han har det.
SvaraRaderaBåde Emilia och Isak älskar sin bror, det märker man speciellt när han är på korttidshemmet:
"När kommer han hem?" undrar Isak varje gång...
Kram på dig L.
Hej Maria!
Det var längesen. Jag har ju träffat Camilla ett antal gånger(för läängesen) men ALDRIG fanns tankarna om hur du hade det, förräns för 8 år sedan när jag fick Filip. Jag har faktiskt tänkt mycket på dig och Camilla när jag själv haft mina funderingar.
Hälsningar Linda S.
Hej Linda & Linda
SvaraRaderaEfter alla år är det svårt att höras av till någon när man hört via någon annan att bebisen som kommit inte är ok... Hoppas du förstår vad jag menar?!! Jag har tänkt på dig många gånger.. När sen detta händer igen och jag via en annan blogg kommer in på grannen Lindas blogg, så känner jag att jag vill följa era liv. Kanske kan "bidra" med något i framtiden?! Ni båda ska veta att trots att jag har min syrra, tagit emot blickar & ibland kommentarer i uppväxten så är alla dessa annorlunda människor dom bästa!!! Så himla härliga - att jag valt att jobba på särskolan, har jobbat sen vi sluta skolan.. Kram på er
Hej igen.
SvaraRaderaKul att höra ifrån dig. Ska försöka att inte bli "långrandig" här i kommentarsfältet.
Jag förstår vad du menar!
Jag blir både glad och avundsjuk när du skriver att du jobbar på särskola. Dom sista 5 åren har jag känt att antingen särskola, korttidshem eller assistent DET vill jag jobba med.
Min lilla Isak, som går på "vanligt" dagis har nu fått en kompis där som dom börjat med bilder och schema till och jag ser på personalen att dom inte riktigt är bekväma. Åh vad jag skulle vilja vara där och jobba med det barnet.
Ha det så bra. Kram