Habiliteringsplanering

Igår var det dags att utvärdera den tidigare habiliteringsplanen som gjordes i november och göra en ny för det kommande halvåret. Det var ett bra möte. Saga och jag åkte dit själva, för E jobbade och kunde inte komma ifrån. Vi har sagt att vi alltid ska försöka vara med båda två på alla möten, men ibland går det bara inte. Men vi har märkt att det är viktigt. Dels för att det är svårt att återberätta vad som sagts på ett samtal som pågått i en timme eller två och dels för att det är omöjligt att få fram den andres åsikter och funderingar. Sen är det ju alltid lättare att komma ihåg och diskutera om båda deltagit på ett viktigt möte!

Jag fick fram att vi inte var så nöjda med det senaste samverkansmötet och att vi behöver mer stöd från habiliteringen. Det kändes som att dom förstod och dom hade själva lite synpunkter som stämde överens med våran uppfattning av det mötet. Den nya habiliteringsplanen blev bra och utgår från vad Saga behöver för stöd just nu för att komma vidare i sin utveckling.

Apropå utveckling. För första gången har Saga sagt god natt till oss innan vi sagt det.
Saga: -Nattnatt.
Och det var inte länge sedan hon sa nattnatt för första gången. Vi har nött in det tror jag. Enda gången hon tar initiativ i talet annars är när hon ska gå från matbordet. Då skjuter hon stolen långt bort från bordet och visar med tecken samtidigt som hon säger tacktack (eller ett utdraget aaaack). Så det känns som det sker en utveckling i språket. Underbart var det i alla fall!