3 jan 2012

Välkommen...

till familjen L!















onsdag 28 april 2010

En storasysters kärleksbevis


Jag blir varm när jag tänker på den gången när jag, M och Saga precis har kommit innanför dörren, efter en dag på dagis, och jag för första gången försöker prata med storasyster om Sagas sjukdom. (M blir 5 år i sommar och jag har funderat ett tag på hur jag ska ta upp det.)
- M, vet du varför vi åker mycket till sjukhuset med Saga och varför mamma ofta är ledsen?

- Nej.

- Det är för att Saga är sjuk.

- Är Saga sjuk nu?

- Ja, Saga kommer alltid att vara sjuk. Det är därför hon har svårt att gå och svårt att prata. Hon kommer alltid att ha svårt med det.

- Stackars Saga.

Efter en stunds tystnad.
- Mamma, jag tycker inte om dig och pappa bäst. Jag tycker om Saga bäst!

5 kommentarer:

  1. Jag drog på att berätta för Emilia tills jag hörde hennes kompisar veta att hon hade en handikappad lillebror.

    Men det är så enkelt för barn, även på dagis, få dom bara reda på det så: Jaha, ungefär.

    Ja ser på Emilia hur hon hjälper Filip när det behövs utan att vi sagt något, på ett sätt som hon aldrig skulle hjälpa sin andra lillebror, han är bara dryg.......

    Igår åkte Filip till korttids och kommer hem på fredag. Jag har till och med lärt mig njuta av dom dagarna han är där, men det var hemskt ibörjan.

    Så ikväll ska jag rida SAMTIDIGT som Fred åker med sin cross, det är lyx

    Kram kram

    SvaraRadera
  2. Camillas storasyster28 april 2010 kl. 20:09

    Kära granne...
    Jag sitter här och läser, tårarna rinner. Ni har tagit emot ett fruktansvärt besked, samtidigt som ni har fått veta vad det är. Jag tänker på er! Min lillasyster är ju handikappad, hon är det bästa & den bästa syster man kan ha. Va starka!!! Stor Kram / Maria

    SvaraRadera
  3. Jag kan egentligen inte ens föreställa mig vad ni går igenom, det kan man nog bara när man är mitt i det. Det var gripande att läsa och jag kommer att fortsätta.

    Stor Kram LiseLotte

    SvaraRadera
  4. Vilken jättefin blogg ni gjort! Det är en livslång resa genom glädje och sorg. På vår tid visste man inte mycket om Sallas och inget kontaktnät fanns. Jag är glad att det är annorlunda nu för er nya föräldrar. Visst är beskedet ett töcken, men jag minns med värme vad en läkare sa: "Han är i alla fall er goa kille". Och det är han i första hand men en mycket ovanlig son. Allt gott! önskar Jimmys mamma

    SvaraRadera
  5. Ni har världens finaste flickor oavsett sjukdom. Ta hand om er!

    SvaraRadera