Igår var jag på samverkansmöte för Saga. Pappa E kunde inte så jag fick ta mig i kragen och gå dit själv. Eftersom jag visste att jag skulle gå själv redan förra veckan, underlättade jag det för mig genom att ringa både habiliteringen och föskolechefen redan då och tog de tunga frågorna på telefon. Så på mötet hade jag inte så mycket att säga.
Men jag förstår inte varför det tar sån energi att gå på dessa möten. Minst en vecka innan börjar det. Vi börjar fundera på vad vi vill ha ut av mötet och kollar upp saker. Samma dag som mötet är går man in i någon slags bubbla och efteråt sitter man hemma med rejäl huvudvärk.
Vi får se hur vi går vidare, vi är fortfarande inte nöjda med dom små insatserna som görs med dom få resurserna som läggs på våran lilla tjej.
Från Nej till Ja. Steg 2.
6 år sedan
Du har en award att hämta hos mig!
SvaraRaderaKram till dej <3