Det känns tryggt!

I somras berättade storasyster M för mig att när jag och pappa E är uppe i himlen då kommer hon att ta hand om Saga riktigt ordentligt. Dom ska bo i huset som vi bor i nu och M ska sova i rummet där mamma och pappa sover nu. Och M ska leka mycket med Saga.

Så beskrev hon det en härlig sommareftermiddag ute på altanen och jag har ofta tänkt på vad hon sa. Orden värmer lika varmt varenda gång jag tänker på det och jag tycker det låter fantastiskt bra!

Som förälder till ett barn med en sjukdom som Sallas finns en stor oro just i framtiden. Vem ska ta hand om Saga när vi inte kan det längre? Jag vet, M är bara 5 år, men på något sätt så vet jag att det ligger något i det hon sa. Och det känns tryggt!

Nu var det länge sen...

...som jag skrev något. Och det är inte för att det inte funnits något att skriva om utan tvärtom.

Bara den senaste veckan har vi varit på öronmottagningen och kollat Sagas hörsel, träffat barnortopeden som gjort en bedömning av höfter, knän och fötter och sen har vi även haft ett möte med logopeden som gav tips och idéer på hur vi kan ta tag i att börja använda alla bilder som jag klippt, laminerat och återigen klippt!

Sen är det ju alltid en massa telefonsamtal. Vi har fått andra läkartider som inte passar och måste försöka få nya tider under hösten och en remiss som inte riktigt stämmer... Ja, alltid är det något!

Men vi har gjort lite roligt på sistone också. T.ex. så har vi varit en del ute i skogen och plockat kantareller till pappas stora förtjusning. Efter några korta promenader blir dock Saga trött på att gå i den kuperade och snåriga skogen och vill gå tillbaka till bilen och fika. Som är hennes favoritdel av att åka ut till skogen.

En gång medan vi väntade på att pappa skulle komma tillbaka med kassen full av svamp, tog vi ett paraply med oss och gav oss ut på den lilla skogsvägen och låtsades som att det regnade. Det tyckte Saga var riktigt skoj! Hon drog iväg långt före mig (jag stannade ju en del för att fota... :).