Jag är en ettåring som gillar när det händer saker hela tiden. Så därför ser jag till att det gör det! Jag började krypa vid fem månaders ålder och gick innan jag blev tio månader gammal. Sedan dess har dom inte haft en lugn stund här hemma. Så dom kallar mig för lillpansarn. För jag är som en liten pansarvagn som röjer allt i min väg.
Tycker om att leka med andra barn och blir glad när vi träffar kompisar eller går till kyrkis och öppnis. Jag vill nog påstå att jag för det mesta är en glad liten prick. Ja, det skulle väl var vid matsituationer som en del kan tycka att jag har ett himla humör. Men jag tycker ju att dom tar så lång tid på sig att värma maten och när vi väl sitter vid matbordet så ska dom prata och man ska visa tecken för vatten och mer mellan tuggorna. Helst skulle jag bara vilja svälja allt i ett svep!
Hemma har jag en liten hinderbana som jag brukar ta dagligen och har gjort sedan jag började krypa. Det är dom två barstolarna vid köksön som ska passeras och alltid ska jag ha med mig någon leksak. Ja, alltid ska jag åtminstone ha en leksak i vardera hand för att må som bäst!